Scoutrörelsen – en utdöende uppfostran?

Skrivet av Kjell | Skrivet i Blogg, Familj, Hälsa, friskvård, Organisationer, Samhälle | Skrivet 05-04-2011

Etiketter : , , , , , , , , , ,

Jag har varit scout, eller som Martin Ljung sade ” skojt”.
Min karrär som scout började redan som liten Vargunge.  Jo, det hette så.
Detta inträffade slutet 50-talet och sextiotalet,och man träffades och bildade vargungegrupper. Det byggde på den inte helt okända Djungelboken med Mowgli , Bagheera och Akela , sistnämnda tror jag var ledare. Vår monark har ett stort intresse i scoutrörelsen. Han började också som vargunge och hade namnet Mowgli enligt uppgifter från kungahusets hemsida.
Vi hade små gul/gröna mössor av kepsmodell med liten skärm. Vi hade i lokalen vi var byggt i varje hörn små krypin. Sedan lekte vi ”havet stormar” och en massa andra kul saker.  Jag tror vi träffades en gång i veckan.
Varför kommer jag ihåg detta? Jo min kära mor ( jodå hon har också sparat grejor – och jag är son till min mor …) visade mig en bok från min tid som vargunge.
 En liten lärobok i vett och etikett på ett lättsamt sätt.
Jag bläddrade i den lite och slog mig själv en tanke… vilken himla bra tid detta var.
Man fick egentligen lära sig massor som borde kunna hänföras till ”allmänbildning”.

Borsta sina skor , sy i en knapp, men hallå….. hur många ungdomar fixar detta idag ?
Det fanns även ”utbildning” i naturen och djur dvs att kunna känna igen vissa djur och att vårda naturen .Tänk sååååå bra detta borde vara idag.
Som vargunge  hälsade man med två fingar vid kepsen …Huuuu så hemskt tänker kanske någon det ser ju ut som en honnör , nej då det var ett hälsningstecken och inget annat.  Det var liksom lite enklare på den tiden.
Från Vargunge tog man steget upp i Scoutrörelsen och blev Scout. Man ingick i en Patrull.Vi åkte på läger och låg utomhus i s.k vindskydd som vi givetvis byggde själva. 
Man fick via provtagningar dock ej typen som görs på vårdcentraler utan i skogen kunna vissa ett kunnande allt från att göra knopar, bygga koja mm.
Nu skall jag avslöja något, jag kommer ihåg vilken patrull jag var med i.  Jag har glömt vad jag gjorde igår – men skojt patrullen kommer jag ihåg:
Namnet var : Hackspetten –  och vid tävlingar ställde vi oss ihop med armarna om varandra och hojtade vår slogan ” Heja Hackis och gå på – för att segern vinna må”    Nu är ni allt lite impade därute,  sicket minne  – jag är själv förvånad ,varför kommer jag ihåg allt detta?
Förmodligen för att det var en underbar tid av gemenskap kamrater emellan. Så roligt vi hade det. Ordet mobbing var inte uppfunnet.  Visst vi kunde retas lite med varandra men vi var ändå kompisar.
Så nyttigt också att vara hemifrån från föräldrar och ändå känna sig trygg med ledare och kamrater.
Var finns Scoutrörelsen idag?  Jag vet att den finns men hur marknadsför man sig och syns?
Jag tror min sout tid var inom statskyrkan och det fanns förmodligen liknande inom andra kyrkor.
Man fick vara med i denna gemenskap bara man tillhörde statskyrkan. Det var alltså inga krav på kyrkobesök mm. Men vid juletid stod vi med i våra små munderingar- det var faktiskt fint.
Flickor hette Blåvingar och det fanns Seniorer och Miniorer men sedan har jag ingen kunskap om senare tid av scoutrörelse.
Jag är övertygad om att denna typ av gemenskap som Scourörelsen är , har sitt berättigande idag i ett samhälle som för många barn och ungdomar kretsar kring värden som kanske inte är så hälsosamma vare sig för kropp eller själ. En trevlig ,kamratlig och nyttig form av gemenskap. 
Har du minnen av scouting?  Skriv gärna en kommentar , vore kul att ta del av just dina minnen.

Kolla in Martin Ljungs monolog nedan –  ”Skojten” ! Från 1960

Kommentarer:

Det finns (6) kommentarer för Scoutrörelsen – en utdöende uppfostran?

Skriv en kommentar